OBS filmen har inget ljud! Vanlig takt och tacksamhet bjuder, att sockenfilmen börjar med Lilla Edets Sparbanks Styrelse, då det tack vare ett anslag från denna som filmen kommit till. Vi se styrelsen samlad för att fatta detta om sann hembygdskänsla vittnande beslut. Så följer en rad bilder och typer från en gången tid:
Lilla Edet och sågverken före branden 1888. Vi få förnya bekantskapen med Olle Petter Olsson, Johannes på Torpet, Jochnick, murare Stafsing och son, med kronolänsman Nordström och fattigvårdsföreståndare Petersson, med apotekarna Svangren och Blom, med postmästare Lindahl och direktör Oskar Brobeck, med magistrarna Jönsson och Dahlby, med sjökaptenerna Eliasson och Sinclair, med doktorerna Lindbom och Liberg, Eriksson och Danelius, brukspatronerna Koch, far och son, Löwenhjelm och Haeger samt med patronerna Boden och Schmidt.
En del bilder erinra om kronprinsens besök i Lilla Edet 1932. Vi föras tillbaka till den första arbetaredemonstrationen i Lilla Edet 1905 för att ett ögonblick känna en kall kåre inför det manstarka polisuppbådet vid kanalinvigningen 1916, då kung Gustav gjorde samhället ett besök. Åter möta vi en rad kända ansikten: Petrus Olsson, skräddare Torstensson, Roddar-Johan, apotekare Hansson, fabrikör Johansson, sist postgubben på sin skjuts, tullinspektör och fru Boustedt, Olof Nilsson och maka. Doktor O. Liberg, Fuxerna förste kommunalfullmäktigordförande, får besök av kontorist H. Bryngel, den nuvarande ordf. Besök hos fru Maria Grönvall, som i dagarna fyllt 85 år.
På Kyrkogatan stöta vi på ”Gubbalaget”, som har mycket att berätta om gammalt och nytt på Edet. Vi känna igen bröderna Blomstedt, som förblivit ståndaktiga ungkarlar, Karl Ryberg och Emil Jacobsson. Vi fröjda oss åt skomakare Erikssons lilla idyll, skaka hand med den trofaste Skol-Albin och Maria på Lunn och söka förgäves komma Olle Petters Maria inpå livet.
Nu är tiden inne alt lära känna samhällets kommunikationsmedel. Åkare Nilsson hör hit, förut med sin kärra och häst för att hämta gods från tåg och båt - »Johan» försummar aldrig tåget -, sönerna använda det nya fortskaffningsmedlet, bilen. Så ha vi den gamla slussen, som byggdes mellan åren 1603-07 och utvidgades 1784, varom en koppartavla i väggen förmäler. Vi göra en snabbvisit hos inspektor Erlandsson vid stationen, där snälltågen formligen trängas om utrymmet. Så förflytta vi oss ned till Haegers brygga, och i väntan på »Elvängen» uppföra några infödingar krigsdanser. Efter en tur till nya slussen vandra vi framåt den lummiga kyrkovägen, göra en lång rundtur och hamna omsider vid Fridhem, de två hyreskasernerna, som uppfördes för att bereda hem åt de genom branden 1888 hemsökta. Postväsendet är ett icke oväsentligt kommunikationsmedel, och brevbäraren, fröken Tekla Holm, är städse kärkommen.
Efter en givande promenad utefter Kyrkogata styra vi kosan - då det ju är söndag - ut till friluftsbadet vid Borydsjön. På återvägen gästa vi Högstorp och en liten vrå bland bergen.
 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Britt Hallgren 0520-34152 | Svar 21.10.2012 00.22

Otroligt att få se min farmor i en liten vrå bland bergen Den lilla flickan kunde varit jag men jag är född 1938. Tusen tack!
Britt född Stigh

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

26.08 | 12:07

SS Pallas Ångfartygs AB Göteborg

...
15.07 | 06:59

Kul med lite nya bilder!

...
16.06 | 22:18

Härligt att höra - tack för ert jobb!

...
16.06 | 06:53

Skall bli spännande!

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS